I den svarta tygklädda lådan samlade Lempi föremål som hör samman med händelserna då hennes make Arvos försvann på fronten, förklarades stupad och begravdes. Årtionden senare infördes helheten i Finlands nationalmuseums samlingar under namnet ”sorglåda”.
I lådan finns ett brev från plutonchefen, daterat den 29 juli 1941. Där berättar han för Lempi att Arvo saknas efter striden som bekämpades den 11–12 juli i Nuijamaa, i trakterna runt byn Konnunkylä. Brevet förmedlar en känsla av ovisshet, men även hopp, eftersom Arvo inte har hittats.
I ett brev som Lempi fått senare under hösten, daterat den 16 oktober 1941, konstateras att man inte har fått någon som helst information om hennes make. Skribenten avslutar brevet med sitt deltagande i den djupa sorgen. Änkans personliga ägodelar som uttryckt sorgen efter den förlorade maken är ett svart sorgflor och en sjal som vikts ihop och sparats i lådan.
Under krigstiden blev personliga förluster en del av den kollektiva, nationella berättelsen om uppoffringar och hjältemod. Föremål i sorglådan som påminner om detta är det tryckta kondoleansbrevet med anledning av Arvos stupande, med underskrift av Finlands försvarsmakts överbefälhavare C. G. E. Mannerheim, samt Frihetskorsets sorgekors som tilldelats Lempi i januari 1946 med det tillhörande diplomet.
Sorglådan och dess innehåll (IT42:1–7). Bild: Ilari Järvinen, Museiverket.
Det svarta sorgfloret veckades och fästes på huvudbonaden. Bild: Ilari Järvinen, Museiverket.
Från Arvos minnesstund har Lampi sparat bandet från begravningskransen och monogrammet med den avlidens initialer, AN. Arvos namn står på De saknades mur i hjältegravsområdet på Sandudds begravningsplats. De saknades mur avtäcktes år 1954. Minnesmärket ritades av Arvo Muroma och Matti Siitonen. Där står namnet på 734 saknade soldater från Helsingfors. I hjältegravsområdet finns även monumentet Hjältekorset av Wäinö Aaltonen, Finlands marskalk C. G. E. Mannerheims grav samt 1 645 hjältegravar för stupade soldater.
Under andra världskriget gjorde Finland något som skilde landet åt från många andra länder, nämligen att stupade soldater transporterades till sin hemort för att begravas i sin egen församling. I krigen som Finlands bekämpade åren 1939–1945 dog cirka 95 000 personer. Efter krigen blev hjältegravplatserna på många orter viktiga platser som symboliserade kontinuitet. Gravarna tas om hand och på högtidsdagar ordnas hedersvakter vid dem. Vid statsbesök tas statschefer till hjältegravområdet på Sandudds begravningsplats på besök. Föremål och platser som är förknippade med kriget är konkreta redskap för att uppleva och minnas som vi använder i nuet för att omvärdera det förflutna om och om igen.
Anna-Mari Immonen
De saknades mur i hjältegravsområdet på Sandudds begravningsplats år 2026. Bilder: Anna-Mari Immonen, Museiverket.
Källor:
Webbkällor:
Helsingin seurakunnat – Hietaniemen hautausmaa(ulkoinen linkki) (24.9.2026)
Litteratur:
Kivimäki, Ville; Hytönen, Kirsi-Maria; Karonen, Petri; Malinen, Antti 2021: Sodat ja 1900-luvun suomalaisuudet. Sota kansallisten identiteettien rakentajana ja purkajana. – Teoksessa Pirjo Markkola, Marjaana Niemi, Pertti Haapala (toim.). Suomalaisen yhteiskunnan historia 1400–2000. Osa 2. Yhteisöt ja identiteetit. Vastapaino: Tampere, 441–472.
Kemppainen, Ilona 2006: Isänmaan uhrit. Sankarikuolema Suomessa toisen maailmansodan aikana. Bibliotheca Historica 102. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura: Helsinki.
Savolainen, Ulla 2022: Muistin ideologiat, välineet ja puitteet. Inkerinsuomalaiset menneisyydet ja muistitieto museonäyttelyssä. Teoksessa Ulla Savolainen & Riikka Taavetti (toim.). Muistitietotutkimuksen paikka. Teoriat, käytännöt ja muutos. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran toimituksia, Nro 1478. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura: Helsinki, 186–217.