Strandpaviljongen består av två delar som härstammar från olika tider. Den äldre delen, slottssidan, innefattar en salong och två kammare, varav den ena troligtvis var ursprungligen en badkammare. Takstolarna kan dateras till år 1822, så slottssidan av byggnaden är antagligen från den här tiden. Någon gång före år 1836, troligtvis redan 1825, förlängdes byggnaden med två kammare, varav den ena troligtvis fungerade som badhusets andra badkammare. Förlängningen är på byggnadens havssida.
Senast under början av 1900-talet slutade man använda byggnaden som badhus och badkamrarna gjordes om till sovkammare och kök. Under den här tiden förlängdes byggnaden ytterligare med ett dass och ett vedlider, vilket revs 1971.
Under 1960-talet hittades vad som antagits vara badhusets ursprungliga ritning. Ritningen är undertecknad A. F. Granstedt och föreställer enbart en del av byggnaden, vilken har antagits vara badhusets slottsända. Närmare undersökning påvisar att ritningen snarare tycks vara en plan för havssidan, en förlängning som inte helt och hållet verkar ha följt planen.
Ursprungligen låg strandpaviljongen vid havet, men på grund av landhöjningen har havet dragit sig tillbaka en halv kilometer.
