Vaktposten vid Sveriges oroliga östra gräns
Olavinlinna uppfördes i ett glest befolkat område. Området hade dock stor militär och geografisk betydelse, eftersom gränsen gick genom området enligt fredsavtalet i Pähkinäsaari (1323). Först utgjorde den gränsen mellan Sverige och Novgorod, senare mellan Sverige och Storhertigdömet Moskva. När storfurstendömet Moskva försökte utvidga sin makt och började hota den svenska gränsen behövdes en ny befästning – Olavinlinna – för att stärka försvaret av Sveriges gräns i öster.
Olavinlinna grundades 1475 av en dansk riddare vid namn Erik Axelsson Tott, som vid den tiden tjänstgjorde som guvernör på Vyborgs slott. Platsen för slottet valdes utifrån försvarssynpunkt: en brant, klippig holme som sticker upp ur en stark ström där två vattendrag möts. Det var svårt för fienden att närma sig slottet och vattendragen kunde användas för att transportera byggmaterial till holmen.
Innan byggandet av själva stenslottet kunde påbörjas var det nödvändigt att bygga en träbefästning för att skydda byggarna, som redan från början hade blivit offer för ryssarnas attacker.
Först uppfördes en så kallad huvudborg. Den restes på holmens högsta punkt, på västra sidan. Huvudborgen bestod av tre torn med en omgivande mur mellan sig. Det tog ungefär tio år innan huvudborgen var färdig att ta emot anfall. Omedelbart efter att huvudborgen stod färdig påbörjades byggandet av den så kallade förborg. Förborgen hade två torn och byggnadsarbetet avslutades i slutet av 1400-talet. Vid den tiden representerade slottet med sina fem torn, uppfört på en holme, den modernaste försvarsarkitekturen med runda torn och höga ringmurar.
Slottets förmåga att försvara sig sattes på prov ganska tidigt. Ett krig bröt ut 1495 och ryssarna genomförde flera attacker mot slottet. Även under 1500- och 1600-talen utsattes slottet för ett stort antal attacker. Effekterna av Stora nordiska kriget märktes på slottet, och sommaren 1714 skedde det första ägarbytet, då slottet kapitulerade till ryssarna efter en hård belägring. Det rådde viss oenighet om vem som egentligen ägde slottet. I fredsfördraget i Uusikaupunki 1721 återlämnades därför slottet till svenskarna. Efter många strider under 1700-talet blev Ryssland ägare till slottet genom fredsfördraget i Åbo 1743. Ryssarna påbörjade omfattande byggnadsarbeten för att förbättra slottets försvar. Rektangulära bastioner är ett bevis på den perioden.
Den ryska styreperioden
En garnison var stationerad i slottet fram till 1847, även om slottet förlorade sin militära betydelse under det finska kriget, då Finland blev en del av Ryssland (1809). När den militära verksamheten upphörde fungerade slottet under en kort tid som häkte. Därefter övergavs slottet och började gradvis få rykte om sig som turistmål och sevärdhet.
En grundlig renovering av slottet blev en brännande fråga under 1870-talet, strax efter att två svåra bränder hade härjat i slottet. Slottets funktion debatterades också, och staten började ta hand om slottet som en kulturminnesmärkning.
Ett viktigt turistmål
Olavinlinna utvecklades snabbt till en betydande turistattraktion och en populär plats för festligheter. Sommaren 1912 organiserade operasångerskan Aino Ackté den första av fem operafestivaler. Dessa var föregångarna till den moderna årliga Savonlinna Opera Festival som startade 1967.
Restaurering av slottet skedde både i slutet av 1800-talet och under 1900-talet. Den senaste storskaliga restaureringen inleddes dock 1961 och avslutades 1975, precis i tid för slottets 500-årsjubileum. Därefter har endast mindre årliga reparationer behövts. Idag är Olavinlinna en av Finlands mest kända sevärdheter och många evenemang hålls i dess restaurerade salar och rum.
Se videon om Olofsborgs historia
Se videon om Olofsborgs byggnadskeden
Modelleringen av Olofsborg’s olika byggnadsskeden visar slottets tre olika byggnadsskeden: medeltiden, år 1730 och år 1799. Den illustrerar konkret hur slottets yttre utseende förändrades, till exempel i takt med utvecklingen av beväpningen och förberedelserna inför krig.