Paneler i rummets fönsernischer är från 1760-talet, medan målningsdekorationerna är från 1880-talet. I början av 1800-talet täcktes väggarna med mönster som målats med blå färg på limmat papper och som täckte hela väggen; i samband med restaureringen har en del av detta lämnats synlig på fönsterväggen. Den ståtliga kakelugnen med empirestil är från början av 1800-talet.
Porträttbilderna ovanför pianot föreställer greve Carl Erik Mannerheim, Louhisaarens första ägare av släkten Mannerheim, och hans maka Vendla Sofia (Sofie) von Willebrand (1779–1863). Målningarna är signerade av den polskfödde konstnären Josef Oleszkiewicz i Sankt Petersburg åren 1822 och 1825. Porträttet målat av J. E. Lindh ovanför soffan föreställer deras son, greve Carl Gustav Mannerheim, i sin tjänsteuniform som president för hovrätten. Det avlånga porträttet av Sofie Mannerheim är målat av August Tholander omkring år 1860. Det lilla avlånga porträttet föreställer bland annat den som karikatyrtecknare kände statsrådet och kammarherren, Finlands banks direktör, friherre August Mannerheim (1805–1876).
mets möbler ger en uppfattning om hur stora biedermeier-möblerna kunde vara. I C.E. Mannerheims bouppteckning nämns i detta rum på Villnäs en soffa i mahogny, tolv fåtöljer och åtta ”fönsterstolar”, vilket är en typbeteckning som förekommer i bouppteckningar från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet och som är öppen för tolkning. Beteckningen förekommer redan under Gustavstiden och tydligt i samband med flera olika stolmodeller, så man har antagit att beteckningen syftar på stolens placering vid fönstret. Som skydd för möblernas klädsel används, enligt tidens sed, lösa överdrag, som endast togs bort från sittytorna vid stora festligheter.
Stolarna i rummet representerar en modell som användes både i Sankt Petersburg och Helsingfors. Soffan är däremot en typisk biedermeier-soffa tillverkad i Turku. Soffbordet, kaminlampskärmen, notstället, flygeln från Wirths fabrik i Sankt Petersburg samt pianostolen kommer från Villnäs.