Kulten kring Sankt Olof
Inledningsvis blev Sankt Olof hela Norges skyddshelgon, men ganska snabbt spred sig Olof-kulten till övriga Norden och nådde det område som idag utgör Finland. Åtminstone om man ser till antalet skyddshelgon för kyrkobyggnader var Sankt Olof i mitten av 1200-talet, vid sidan av Jungfru Maria, Finlands mest populära helgon. Sankt Olof blev den mest folkliga helgonet i Norden; här betraktades han som en mäktig och beskyddande kung som med sitt svärd i handen gav trygghet och skydd.
Idag minns man naturligtvis Sankt Olof för Olofsborg men också för andra monument som restes till hans ära. Från Åbo via Ulvila till Nyslott går Sankt Olofs fastlandsväg, som är en del av den större pilgrimsleden tillägnad Sankt Olof
Statyn av Sankt Olof
Arkitekten Johan Jacob Ahrenberg planerade restaureringsarbetena på Olavinlinna under 1910-talet. Han beställde en stor staty föreställande slottets skyddshelgon, Sankt Olav, av bildhuggaren Ville Vallgren. Vallgren, som vid den tiden arbetade i Paris, lovade att hugga en cirka tre meter hög staty i sandsten ”för det orimligt billiga priset av 3500 mark”. Kostnaden för statyn utgjorde en betydande del av hela restaureringsbudgeten, men den arkeologiska kommittén godkände anskaffningen av statyn, även om man påpekade att medlen hellre borde användas till att renovera slottet.
Ahrenberg och Vallgren hade samarbetat redan tidigare, eftersom Ahrenberg hade varit initiativtagare till ett statyprojekt där en staty föreställande Torkel Knutsson anskaffades till Vyborg. Skulpturerna av Torkel Knutsson och Sankt Olof är i sin komposition spegelbilder av varandra. Ville Vallgrens (1855–1940) mest kända verk är troligen statyn Havis Amanda i Helsingfors.
Ahrenbergs plan var att placera statyn i den stora portöppningen vid Tjock bastionen, men den fick istället sin plats i Kungasalen. Sankt Olof var placerad på en en meter hög sockel, och statyn var ursprungligen målad och prydd med färgglada dekorstenar i kronan och på svärdet. På 1920-talet flyttades statyn till huvudporten, där den under många decennier tog emot besökare som anlände till slottet. I samband med flytten försvann sockeln, och väderförhållanden samt vandalism skadade statyns ursprungliga utseende. I samband med den senaste restaureringen på 1970-talet kunde Sankt Olof återvända till de renoverade inre utrymmena och har sedan dess vaktat Centralhallet.
Olofsborgs kapell
Olofsborgs kapell ligger i Kykrotornet som under medeltiden var känt under namnet Sankt Olofs torn, uppkallat efter slottets skyddshelgon, Sankt Olof. Byggandet av kyrkorummet ingick troligen redan i planerna när slottet grundades år 1475, eftersom det inte fanns någon kyrka inom rimligt avstånd i trakten, och dessutom stödde den katolska kyrkan under ledning av biskop Konrad Bitz byggandet av Olofsborg kraftfullt.
Kapellet användes för gudstjänster ända fram till 1630-talet, då det blev för litet för de dåvarande behoven och Kungasalen togs i bruk som kyrka. Därefter användes kapellet som förråd och underhölls uppenbarligen inte särskilt väl, vilket bland annat ledde till att de medeltida takmålningarna till stor del förstördes. Av de kvarvarande resterna av takmålningarna kan man urskilja blad- och blommotiv samt vapensköldar; dessutom omger tolv vigselkors väggarna. I kapellet finns tre altare: ett rekonstruerat huvudaltare och två sidaltare, samt en sakristi. På huvudaltaret finns ett träkrucifix, skapat av Hannes Autere.
I anslutning till kapellet finns en lösning som är unik i finsk kontext: ett hagioskop. Bakom en öppning i kapellets vägg finns en avskild kammare där personer som ansågs orena eller syndiga, såsom brottslingar eller sjuka, kunde placeras. Genom en liten hagioskopöppning kunde de följa gudstjänsten.
Idag är kapellet ekumeniskt och där kan man anordna privata tillställningar, såsom vigsel- och dopceremonier. Man kan besöka kapellet under de guidade turerna på Olavinlinna, som anordnas året runt under slottets öppettider.
Sankt Olofs dag
Nyslotts stadsfödelsedag firas varje sommar på Sankt Olofs dag den 29 juli. Den dagen år 1030 stupade vikingakungen Olof Haraldsson, som tack vare sina mirakel blev både katolikernas och ortodoxernas favorithelgon. Sankt Olofs dag ingick i kyrkokalendern under 1200- och 1500-talen, på vissa håll till och med under 1700-talet. Än idag är den 29 juli namnsdag för Olavi och Olli i den finska namnskalendern.
På 1200-talet firades Olofsdag med mässor och bönestunder i kyrkor tillägnade Olof eller vid Olof-altare. Olofs dag blev en dag då sommarrättegångarna hölls. I större socknar, dit många människor kom, samlades man för att hålla råd och anordnade marknader. Olavs dag blev således en allmän marknadsdag. Dagen förknippades också med inslag från skördefesterna, och till firandet hörde att offra och äta ett får. Även på Olofsborg föddes det fram till den ryska ockupationen upp svarta baggar inför Olofsdagen. I Nyslott påminner idag bland annat baggestatyn på Tallisaari om traditionen med Olofsfåret.