Plåtmyntet från år 1681 hann tjäna både som betalningsmedel och som spottlåda. Till slut hamnade det hos en guldsmed, som 1895 bytte det mot andra mynt med Helsingfors universitets mynt- och medaljsamling.
Ett plåtmynt från år 1681
Månadens föremål är ett plåtmynt på en daler, präglat under Karl XI regeringstid. Det är en kopparplåt som mäter cirka 17,5 × 19,5 centimeter och väger omkring 1,4 kilo. Den runda stämpeln mitt på plåten anger myntets värde, medan varje hörn är försett med regentens beteckning och årtal.
Enligt museets förvärvsuppgifter kommer plåtmyntet från Österbotten. Efter att ha tjänat som betalningsmedel fick det där en ny användning som en del av en spottlåda. Med tanke på detta är myntet förvånansvärt välbevarat.
De första plåtmynten präglades i Sverige 1644, då Sverige var en av Europas största kopparproducenter. Plåtmyntens värde baserades på mängden koppar de innehöll, vilket innebar att ett högt nominellt värde också krävde en stor kopparplåt. Det var förhållandevis billigare att tillverka stora kopparmynt än små, och samtidigt fick kopparen en form som lämpade sig för export.
De största plåtmynten, på tio daler, vägde hela 19,7 kilo och användes knappast i dagligt bruk. Plåtmynten på en och två daler, som började tillverkas 1649, cirkulerade däremot som betalningsmedel. De sista plåtmynten präglades 1776.
År 1681 präglades plåtmynt på åtta, två, en och en halv daler till ett sammanlagt värde av 580 350 daler. Trots detta har få mynt från året bevarats, och även detta plåtmynt klassificeras som sällsynt.
I myntets hörnstämplar finns regentbeteckningen CAROLUS·XI·D:G:SVECO:GOTO:WAN:REX, en krona och årtalet.
Vad kunde man köpa för plåten?
Museer uppskattar inte föremåls nuvarande samlarvärde. Ett mynts historia framkommer bättre om man ser på vad man kunde köpa för det under dess egen tid. År 1681 kunde man för ett plåtmynt på en daler till exempel ha köpt en tunna öl, en kalv eller ett får – beroende på djurets ålder och skick. Det var ingen förmögenhet, men inte heller någon spottstyver. Från 1684 vet vi att en tioårig flicka som arbetade som piga i Eura fick en daler i årslön utöver kost och logi.
Att räkna om gamla pengar till dagens penningvärde är ändå svårt, och ibland kan man undra hur människor förr i tiden lyckades hålla reda på värdet på sina pengar. Förhållandet mellan silvrets och kopparns värde varierade, och flera olika sätt att räkna pengars värde användes parallellt. Trots att plåtmyntet var tillverkat av koppar angavs dess nominella värde i silvermynt. I Finland, och särskilt på landsbygden, räknade man däremot i första hand i kopparmynt. En daler silvermynt motsvarade då tre daler kopparmynt. Om man jämför med värdet av arbetstid skulle köpkraften hos en daler silvermynt år 1681 grovt räknat motsvara omkring 750 euro i dagens penningvärde.
I myntets mittstämpel anges värdet 1 DALER Sölff:Mnt
Hur användes plåtmynten?
Hur användes plåtmynten?
Det finns bara få samtida beskrivningar av hur plåtmynten användes. De kunde bindas ihop med snören, och i skattfynd har de påträffats i trälådor och näveromslag. Några plåtmynt kunde transporteras i en ryggsäck eller näverkont, men för större summor behövdes redan en släde.
Myntens tyngd orsakade också praktiska problem. En skatteindrivare verksam i norra Sverige klagade i ett brev till drottning Kristina över att han inte kunde transportera skatter som betalats i plåtmynt utan ett lämpligt transportmedel. Ungefär samtidigt som plåtmynten användes började banker i Sverige ge ut kreditivsedlar och senare transportsedlar, som var betydligt lättare att transportera. I Finland och rikets norra delar låg bankerna långt borta, och kopparmynt betraktades som ett tryggare alternativ än papperspengar. Krigstider och inflation i pappersvalutan ökade metallpengarnas popularitet ytterligare.
Plåtmyntet var inte bara ett betalningsmedel utan också en värdefull bit koppar. Ägaren hade rätt att smälta ner myntet och återanvända metallen. Av plåtmynt tillverkades sannolikt exempelvis kopparpannor, grytor och andra bruksföremål. Några säkra belägg för detta har dock inte bevarats, eftersom det är svårt att avgöra varifrån kopparen i ett kopparföremål ursprungligen kommer.
Månadens föremål gick ett annat öde till mötes. Det smältes inte ner, utan fick ett nytt liv som en del av en spottlåda någonstans i Österbotten.
Plåtmynt har återanvänts på många olika sätt. Detta plåtmynt från år 1729 har fått ett nytt liv som ljusstake.
Plåtmyntets väg till museet
I slutet av 1800-talet hamnade plåtmyntet hos guldsmeden Karl Hägglund (1858–1914). Våren 1895 förvärvade Helsingfors universitets mynt- och medaljsamling det av Hägglund. I utbyte mot det sällsynta plåtmyntet på en daler fick Hägglund tre plåtmynt på två daler från åren 1675, 1711 och 1718. De kom från tre myntskatter som hade hittats i Ylikiiminki, Rovaniemi och Oulujoki på 1880-talet. Plåtmyntet på en daler från 1681 var vid denna tid det enda kända exemplaret av sitt slag, vilket förklarar varför man var beredd att ge flera andra mynt i utbyte mot det.
Att byta föremål var vid denna tid ett vanligt sätt att utöka museisamlingar. Om en samling innehöll flera exemplar av samma mynt kunde dubbletterna användas för att förvärva nya föremål. Denna praxis fortsatte ända fram till 1960-talet.
Hägglund, som var född i Sievi, försörjde sig som guldsmed men samlade också själv på mynt. I slutet av 1800-talet köpte guldsmeder och handelsmän ofta gamla mynt och andra föremål, även sådana som hade hittats i jorden. En del smältes ner, andra såldes vidare och ibland erbjöds föremål till museer. Förutom detta plåtmynt finns även andra föremål som förmedlats av Hägglund i Nationalmuseets samlingar.
Helsingfors universitets mynt- och medaljsamling flyttades till Nationalmuseet 1921. År 2022 övergick äganderätten till samlingen officiellt till Finlands nationalmuseum. Följande år flyttades samlingen tillsammans med de övriga samlingarna till Museiverkets samlings- och konserveringscenter i Vanda. Där förvaras nu vårt plåtmynt tillsammans med 1 745 andra plåtmynt, alla med olika slags historier bakom sig.
Källor
Edvinsson, Rodney & Söderberg, Johan: A Consumer Price Index for Sweden 1290-2008, Review of Income and Wealth, vol. 57 (2), 2011, s. 270-292
Lagerqvist, Lars O., von Heijne, Cecilia & Wisén, Ewa: Världens största mynt. Svenska plåtmynt 1644-1766. Kungl. Myntkabinettet, Sotckholm 2008.
Tingström, Bertel: Plate Money. The world’s largest currecny. Stockholm 1986.