Tarmo, som byggdes i England (Newcastle upon Tyne) år 1907, var storfurstendömet Finlands tredje isbrytare. När utrikeshandeln ökade i början av 1900-talet räckte de två befintliga isbrytarna, Murtaja (1889) och Sampo (1898), inte längre till för att hålla farlederna öppna för vintertrafiken. Till en början var isbrytarnas huvudsakliga uppgift att hålla farlederna till vinterhamnarna i Hangö och Åbo öppna samt förlänga säsongerna i Helsingfors, Kotkas, Tallholmens, Raumos och Vasas hamnar. Isbrytarna undsatte också fartyg i sjönöd.
Tarmo representerar den amerikanska isbrytartypen med vass stäv. Under 1900-talets första decennier var Tarmo den kraftigaste och effektivaste isbrytaren i Finland och kunde ta sig fram genom omkring 80 centimeter tjock fastis. Bogpropellern gjorde det lättare att ta sig fram genom isen, och i svårare isförhållanden tog sig fartyget framåt genom att störta mot isen. Tarmos marschfart på öppet vatten var 13 knop.
Under första världskriget tjänstgjorde Tarmo i den ryska Östersjöflottan där den bistod örlogsfartyg och soldattransporter. Efter att Finland blev självständigt 1917 och inbördeskriget bröt ut i januari 1918 var fartyget fortfarande i rysk besittning i Helsingfors. På senatens ordförande P. E. Svinhufvuds order kapades Tarmo av självständighetsaktivisterna.
Under vinterkriget underställdes isbrytarna försvarsmakten och beväpnades. I januari 1940 bombades Tarmo i Kotka hamn. Totalt 39 män omkom och 13 sårades. I olyckan skadades fartygets förskepp svårt och en del av dess interiör förstördes i en brand. Under fortsättningskriget deltog Tarmo i skenmanövern Nordwind söder om Utö.
Tarmo, som under sina sista år seglade under namnet Apu, användes fram till år 1970, varefter man beslöt att restaurera fartyget och göra det till ett museifartyg. Restaureringsarbetet gjordes på varvet i Kotka åren 1990–1992. Sjöfartsverket överlät det restaurerade fartyget till Museiverket, som placerade det i Kotka år 1992. Sedan juli 2008 har Tarmo varit öppen för allmänheten vid kajen för museifartyg vid Maritimcentret Vellamo som en del av Finlands sjöhistoriska museums utställningar.
Boka en guide så får du höra information och berättelser om fartygets långa liv under din rundtur på isbrytaren. Öppetider på sommartiden enligt Maritimcentret Vellamos öppetider.
Ångisbrytaren Tarmo
- längd 67,1 m
- bredd 14,3 m
- djupgång 6,1 m
- deplacement 2 300 metriska ton
- sammanlagd effekt för de två ångmaskinerna 3 850
- fem ångpannor
- propellrar i fören och aktern
- besättning för isbrytningsuppdrag ca 40 personer
- i aktiv tjänst fram till 1970
Tarmos ångmaskiner
Motor fram
- cylinderdimensioner (mm) 533 x 838 x 1346
- slaglängd (mm) 914
- varvtal och effekt 99 varv/min / 1300 ihv; max. 107 varv/min / 1450 ihv
- piskverkan 8 varv/min / 150 ihv / 9,12 %
Bakre motor
- cylinderdimensioner (mm) 610 x 965 x 1549
- slaglängd (mm) 990
- varvtal och effekt 89 varv/min/ 2000 ihv/ max. 98 varv/min/ 2400 ihv
- piskverkan 9 varv/min/ 400 ihv/ 10;20 %
Pannor
- eldrörsarea och tryck m²/bar 5 x 195 = 975; 12,65
- normal effekt och värmekoefficient 3300 ihv; 3,38
- max. effekt och värmekoefficient 3850 ihv; 3,95
